men med allt gott, kommer även nånting ont

det känns som alla glider ifrån mig,
det blir en vägg mellan oss,
kanske är det jag som är väggen,
som en vägg mellan två som dom måste ha sönder för att nå varandra,
och det är just det dom gjort,
haft sönder mig.
men min extas av att få vara din,
räddar mig från att falla ihop.

usch...
och det är två olika texter,
och allt jag skriver här är typ det jag skrivit,
om jag inte säger något annat....

jag sitter och gråter.
fan.
jag läser allt det du skrev,
och tårarna rinner i takt till raderna
fan.
jag lovade mig själv att inte gråta,
jag lovade att inte fälla några tårar för dig längre,
att dom förra var dom sista,
fan
men nu sitter jag här igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0