äntligen, nu har jag flyttat,
ny start då,
så jag sitter här och det ända jag ser genom mit fönster är himmelen,
iallfall just nu, jag sitter ju ner.
och igår somnade jag tidigt, ungeför halv ett,
jag var riktigt trött, en helt panik och ångest fri dag,
och det sista jag såg innan jag somnade igår,
var massvis med stjärnor, dom lös över stadens tystnad,
det är ju löjligt, att man kan känna sig så trygg av något som bara är ett ögonkast, som man inte kan se mer än på natten, då nsär mörktet smyger sig på och tigger efter en ensamhet och en rädsla.
men det finns inte så mycket att skriva, jag är sjuk, och dom senaste dagarna har varit rena helvetet. men när jag kämpar blir allt bara skit och ingen upskattar att jag änns försökte, för det är väll det ni vill? att jag ska försöka? men det är inte så lätt när varenda framsteg blir två bakslag. Men jag kämpar för er, för att ni inte ska få en högre belastning, och förlåt om jag är det, men jag försöker verkligen ta mig upp ur sanden jag ligger ner trampad i, och jag tvingar i mig mat bara för att ni ska kunna vara med mig utan att ni ska känna att jag är jobbig, men jag har börjat äta, och ibland slutar jag, men det är bara då jag känner paniken och ågesten för mycket, dom klagar liksom. men jag försöker verkligen. så till alla er som bryr er, JAG ÄLSKAR ER OCH JAG KOMMER INTE LÄMNA ER! oavsätt.<3


"jag trodde jag var helt tömd på allt,
men folk börjar lämna mig,
och jag tömms allt mer och mer."