everybody’s doing it so why cant I?
jo hej.
det har hänt rätt mycket den senaste tiden. och jag orkar inte nämna allt.
men har inte haft någon ork att skriva, ingen tid.
på lördag ska jag gå och testa dansa balett. får se hur det går.
och jag älskar dig stjärnsyster&stjärnbror<3
och jaaaa, vet inte vad jag ska skriva ._.
tack för heljen också ^^
en hel kir.
en 4 timmar med tele.
ingen ville snacka med mig.
sugmärken.
ensamma hemma i en stuga/lokal.
lillebror[tikkelme,edda&norring,trasig]
underbart
<3
"jag vill kyssa dig!
komma bort och - sms från min älskarinna
komma till dig"
"och jag vill ha dig nu" - sms från min älskarinna
"älskarinna - en kille
jag älskar dig.
så fruktansvärt mycket.
det gick väldigt fort,
och på mindre en 3 dagar,
är du en väldigt nära vän.
mango.
sex."
det har hänt rätt mycket den senaste tiden. och jag orkar inte nämna allt.
men har inte haft någon ork att skriva, ingen tid.
på lördag ska jag gå och testa dansa balett. får se hur det går.
och jag älskar dig stjärnsyster&stjärnbror<3
och jaaaa, vet inte vad jag ska skriva ._.
tack för heljen också ^^
en hel kir.
en 4 timmar med tele.
ingen ville snacka med mig.
sugmärken.
ensamma hemma i en stuga/lokal.
lillebror[tikkelme,edda&norring,trasig]
underbart
<3
"jag vill kyssa dig!
komma bort och - sms från min älskarinna
komma till dig"
"och jag vill ha dig nu" - sms från min älskarinna
"älskarinna - en kille
jag älskar dig.
så fruktansvärt mycket.
det gick väldigt fort,
och på mindre en 3 dagar,
är du en väldigt nära vän.
mango.
sex."
kärlek är knas.
det blev varmt ett tag.
men precis när man kände värmen bäst,
blev det lika kallt som förut.
När man trodde så innerligt på någonting, när man äntligen
funnit tillit och lycka. Ett ställe att rymma iväg till, en person
som kunde få en att le som ingen annan. Men jag antar att
det kommer en stund för alla, då man måste inse att ens
fristad inte är säker.
Jag har aldrig känt mig mer sviken men jag förväntar mig
inte att någon ska förstå. För jag vet inte om alla vet, vad
som fortfarande brinner inom mig. En kärlek så stark för
någonting önskat, saknat, borttappat. Och även fast jag
har svaret så flyger frågorna runt i mitt huvud.
"Kunde jag ha gjort något för att förändra det?",
"Var det någonting jag gjorde fel?"
För det känns som mitt misstag, och mitt fel att allt flög
iväg, att allt rann ut. Jag finner ingen tro längre, och jag
har svårt att tro på någonting alls. När något av det man
trodde mest på visade sig vara något helt annat.
Förstört. Krossat. Sönder. Inget mer. Det är över.
Men jag försöker att inte titta tillbaka, för minnena kommer
att förgöra mig. Så som dom redan har förvandlat mig till
en vålnad med "skratt" och instängda tårar. Jag försöker
inte finna uppmärksamhet, bara en gnutta av förståelse.
Men som sagt, det är inte lätt att förstå någonting man inte
är fångad mitt i. Som två älskande och jag är väggen emellan
som dom måste krossa för att nå varandra. Det är också
svårt att förstå dom älskande för kärlek existerar inte i min
värld längre. För många tårar har jag spillt för det, jag finner
ingen mening med att gå runt och vara så sjukt lycklig, för
desto lyckligare man blir desto mer förstörd är man när det
är över. Och inse fakta, det tar alltid slut.
Att bli huggen i ryggen och sedan få kniven omvriden, det
gör mer ont än någonting. Men jag förväntar mig inte att
någon ska förstå.
det blev varmt ett tag.
men precis när man kände värmen bäst,
blev det lika kallt som förut.
När man trodde så innerligt på någonting, när man äntligen
funnit tillit och lycka. Ett ställe att rymma iväg till, en person
som kunde få en att le som ingen annan. Men jag antar att
det kommer en stund för alla, då man måste inse att ens
fristad inte är säker.
Jag har aldrig känt mig mer sviken men jag förväntar mig
inte att någon ska förstå. För jag vet inte om alla vet, vad
som fortfarande brinner inom mig. En kärlek så stark för
någonting önskat, saknat, borttappat. Och även fast jag
har svaret så flyger frågorna runt i mitt huvud.
"Kunde jag ha gjort något för att förändra det?",
"Var det någonting jag gjorde fel?"
För det känns som mitt misstag, och mitt fel att allt flög
iväg, att allt rann ut. Jag finner ingen tro längre, och jag
har svårt att tro på någonting alls. När något av det man
trodde mest på visade sig vara något helt annat.
Förstört. Krossat. Sönder. Inget mer. Det är över.
Men jag försöker att inte titta tillbaka, för minnena kommer
att förgöra mig. Så som dom redan har förvandlat mig till
en vålnad med "skratt" och instängda tårar. Jag försöker
inte finna uppmärksamhet, bara en gnutta av förståelse.
Men som sagt, det är inte lätt att förstå någonting man inte
är fångad mitt i. Som två älskande och jag är väggen emellan
som dom måste krossa för att nå varandra. Det är också
svårt att förstå dom älskande för kärlek existerar inte i min
värld längre. För många tårar har jag spillt för det, jag finner
ingen mening med att gå runt och vara så sjukt lycklig, för
desto lyckligare man blir desto mer förstörd är man när det
är över. Och inse fakta, det tar alltid slut.
Att bli huggen i ryggen och sedan få kniven omvriden, det
gör mer ont än någonting. Men jag förväntar mig inte att
någon ska förstå.
- och ni som tycker att texten är till er...
- ... ni är patetiska, och ni som läser och
- att ni tror att ni förstår. nej, ingem förstår.
- ... ni är patetiska, och ni som läser och
- att ni tror att ni förstår. nej, ingem förstår.
Kommentarer
Postat av: jammis
asså jag fattar inte vem din älskarinna är?;) hahahah
pussy
Postat av: allis, (:
ÄLSKLING! saknar dej :'cCC
<3
Trackback
